Punkens historia!

Punkrock är en musikstil, nästan identisk med punk bortsett från att "punk" oftast används som namn för stilen och attityden. Jag använder ordet punk både för musiken och stilen.

Punk är ett sätt att protestera och försöka göra ändring. Oftast är punken väldigt vänster om den är politisk. Till exempel, bandet The Sex Pistols har mycket anarkistiska och ibland kommunistiska budskap i sina låttexter. Punken handlar om att stå upp för det man tycker är rätt och inte bry sig om vad andra tycker. Att vara sig själv är väldigt punkigt, tycker jag. Punken är ju trots allt det. Att vara sig själv och inte fega ur och bli nånting som alla andra vill att man ska vara.

Själva punkmusiken hade sina rötter i 60-talets hippierörelse och faktiskt även i rock'n'rollen. Det handlade om förändring och förbättring, musiken var kritisk till krig och till exempel, främst emot Vietnamkriget. Hippierörelsen växte sig stor och var pacifistisk, för jämlikhet och emot rasism. Man ville ha frihet och rätten till att göra vad man själv ville. I vissa fall kan man faktiskt jämföra och likna The Beatles med tidig punk. Vissa av deras låtar handlade om rättvisa och frihet, och förändring.

Sedan kom 70-talet, och i början av årtiondet växte sig en ny grupp större. Garagebanden blev aggressivare, demonstrationerna större, och arbetarklassen intog scenen. Plötsligt handlade musiken om hur mycket man hatade monarkin, kapitalismen och om livet på gatan. Doctor Martens-kängor blev inne, håret färgades och sprejades med hårsprej tills det stod ut åt alla håll. Rock'n'roll-gängens läderjackor dekorerades med otaliga nitar. Gitarrspelen blev snabbare och starkare. Punkrockarna hade kommit ut i ljuset och de var här för att förändra, krossa, och bygga upp på nytt. Det började tidigt på 70-talet, med garageband och egna demonstrationer. Som tidigare nämnt så spelade arbetarklassen stor roll i punken och deras problem och kamp blev ett återkommande tema i punkmusikens texter.

Men till en början i 70-talet var punkmusiken fortfarande inte helt egen. Det var fortfarande ganska rock'n'roll-igt, och än så länge hade läderjackorna inte intagit scenen. Iggy and the Stooges var pionjärer inom punken. De hade nyskapande, revolutionära, provocerande texter som tog punkscenen med storm. De bildades redan 1967 och började influera den tidiga punken. Frontmannen Iggy Pop var den mest kända i bandet. Han hade helvilda uppträdanden under spelningarna, han kunde göra allt från att skära sig själv, smeta in sig i jordnötssmör, och spela på dammsugare. Allt på scenen, framför vilda fans.

The Ramones var bland de första att introducera punken i Amerika. De var vilda, spelade rock'n'roll-inspirerad musik, fast med ett mycket snabbare tempo. Alla medlemmar tog artistnamnet "Ramone" som efternamn. De bildades '74. De bar alla läderjackor och sjöng låtar som fastnade hos den unga publiken. The Ramones räknas som de första punkarna. Även om de inte från början hade den punkiga musiken som vi idag kallar punk var de definitivt punkare.

I fronten av punkrörelsen var även det amerikanska bandet Blondie. De spelade mest new wave-pop och mer poppig punk, men inspirerade ändå massvis av punkare och hjälpte till att göra punkrörelsen enorm. Clem Burke från Blondie var med i the Ramones under två shower, under namnet Elvis Ramone.

Punken utvecklades och frodades i amerika och snart var det inne. Alla coole kids lyssnade på Ramones, New York Dolls och Blondie.

Och sedan kom punken till Storbritannien, och den var där för att stanna. Först över barrikaderna var the Sex Pistols och deras antimonarkistiska texter. The Sex Pistols var verkligen punk på riktigt. De bildades 1975. Deras mest kända låt är God Save the Queen - en låt om hur mycket de hatade monarkin och dess "fascistiska regim". Deras låtar handlade om politiken i världen, om hatet mot amerikaniseringen och krigen. Punken blev så småning om politisk och man demonstrerade mer och mer. Punkarna var inte nöjda med vad som hände runtom i världen. Storbritanniens arbetarklass älskade Sex Pistols. Unga killar och tjejer startade egna punkband och skapade egna stilar. De flesta punkarna hade rivna kläder med säkerhetsnålar. Man ville ha förändring, man ville vara radikal, man slogs med skinheads (också arbetarklasskids, fast av den nationalistiska och antisemitiska sorten.) och man krossade fönster. Allt i punkens namn. Det var en ny sorts rörelse och alla skulle vara med.
1976 bildades The Clash. De var punkiga precis som Sex Pistols, men the Clash var nyskapande på ett annat sätt än the Pistols. Mycket av deras musik inspireras av Reggae och Dub. Till exempel så är låten Revolution Rock från albumet London Calling väldigt Reggae-aktig. De skapade ny punk men behöll samtidigt den snabba stilen, läderjackorna, det politiska temat och aggressiviteten. De sjöng om antirasism, klasskamp och kravaller.
 Vid den här tiden började National Front-rörelsen, ett nationalistiskt, kanske till och med nazistiskt parti och engagemang växa sig större. De rekryterade folk vid punkkonserter och därifrån växte sig skinheadkulturen större. Skins rakade huvudet och hatade punkare. De var nationalister och älskade att bråka. På grund av detta spelade bland annat the Clash på Rock Against Racism-konsterten (RAR) för att visa på vilken sida de stod.

Under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet hade punken en gyllene tid. Den var enorm, med massor av band, massor av stiler och genrer. Alla visste vad punk var. Men det fanns en sak som hotade punken och det var drogerna. En våg av knark överröstade punken och snart var den stora punk-eran över.

Men inte länge.

Efter sjuttiotalet blev punken mer mainstream. Dock fanns det fortfarande massvis med punkband som var mer okända och underground. Men den stora förändringen var att snart blev många punkband jättepopulära. De hade enorma turnéer på stora scener runtom i världen och det bidrog till att det blev just mainstream.

Ett känt punkband under åttiotalets stora punk-era var NOFX. Bandet startades av sångaren och basgitarrspelaren Mike "Fat Mike" Burkett. NOFX spelade harcorepunk, väldigt snabb, väldigt aggressiv och snart väldigt populär. Det var en ny våg av amerikans punk som intog scenen. NOFX gjorde sig kända av att de aldrig haft skivkontrakt med nåt större företag. De har spelat in tolv skivor, och sålt åtta miljoner album totalt, endast genom egen marknadsföring och marknadsföring från de små skivbolag de är bundna till. Enligt mig är det jävligt punk.

Sedan kom nittiotalet, och den stora punkåterfödseln. Band som Rancid och Green Day blev extremt populära, det senare ett av de mest framgångsrika kommersiella punkbanden. Texterna handlade om livet på gatan, kärlek, uppror, politik - ganska likt den gamla punken - fast med ett nytt, speciellt unikt punkljud. Det blev poppigare och i Rancid's fall, mer reggae-likt.

På senare tid under 90-talet och 2000-talet har band som Blink-182 och Anti-Flag blivit mer populära. Det senare nämnda, Anti-Flag, är kända för sina politiska texter och antiamerikanska budskap, medans Blink-182 är mer collegepunk, de sjunger om tjejer och kärlek och droger.

Punken har spelat en enorm roll för musikvärlden, och än idag är den stor. Jag hoppas att en ny punkvåg snart intar scenen, och skapar en ny era av punkrock!