Amerikanska Revolutionen

Amerikas Förenta Stater är idag ett av världens största och mest inflytelserika länder. Men det har inte alltid varit så. Det var faktiskt inte allt för länge sedan Amerika var en del av Brittiska Imperiet.
På den tiden var USA inte så stort,  bara tretton stater i östra Amerika, Florida, South Carolina, North Carolina, Virginia, Maryland, Delaware, New Jersey, Pennsylvania, New York, Connecticut, Rhode Island, New Hampshire och Massachusetts fanns. Resten av Amerika var fritt och befolkat av usprungsbefolkningen, indianer. Staterna var ofta ganska fientligt inställda mot sina grannar och hade ofta fejder över land och byteshandel.

Man kan säga att Revolutionen började i staden Boston. Staden, som låg i Massachusetts, var en av de största hamnstäderna i det brittiska imperiet i Nordamerika. Stämningen i staden var sen en tid tillbaka spänd och ganska orolig. Brittiska soldater hade skickats till Boston runt 1768 för att skydda brittiska anställda vid tullen mot oroliga och upprörda stadsbor. Bostonborna var nämligen inte sugna på att betala tull till Brittiska imperiet.

Storbritannien var i stort behov av pengar efter kriget mot ärkefienden Frankrike. Det var skattebetalarna som skulle betala det. Det var främst de rika landägarna i de Amerikanska kolonierna som pumpades på pengar. De var mycket missnöjda av det. Dessutom kontrollerade England den Amerikanska utrikeshandeln med järnhand. De fick bara exportera varorna till England, och England hade ensamrätt på export till Amerika. Detta ledde till en rad protester. Dessa kulminerade år 1773 när en grupp män utklädda till indianer slängde en skeppslast med dyrbart te överbord i Bostons hamn. Detta kom att kallas "the Boston Tea Party".

Sen, år 1776, fick de Amerikanska Kolonierna nog. De förklarade sig självständiga. I självständighetsförklaringen offentliggjordes det att Amerikanska kolonierna inte längre godkände England som förmyndarstat. Dessa stater skulle vara fria, och självständiga, Amerikas stater.

Storbritannien skickade soldater med skepp till Amerika. Samtidigt organiserade man i Amerika en arme ledd av en veteran från sjuåriga kriget, George Washington. Efter några år av hård gerillakrigföring så fick faktiskt Amerika hjälp av Frankrike. Britterna tvingades kapitulera och nu var Amerika verkligen självständigt.

De amerikanska staterna var ändå fortfarande ganska olika, och därför myntades 1789 en grundlag som sa att alla Amerikaner hade samma rättigheter oavsett var man befann sig i Amerika. Dessutom så var USA kontroversiellt på ett annat sätt också. Det var det första landet som representerade en ny sorts stat. Det fanns ingen statskyrka, ingen adel, och inga kungar.

Den amerikanska revolutionen drevs mycket av de nya liberala tankarna om allas lika värde och frihet. Amerika är ett mycket liberalt land än idag. Men de konservativa ville egentligen fortfarande vara del av Storbritannien, och behålla de gamla sätten och systemen.

Dirt! The movie

Dirt! The movie är en dokumentärfilm som handlar om jord och lera, och alla dess funktioner.

Det främsta budskapet i filmen är att jord inte bara är en äcklig grå lera utan faktiskt är väldigt värdefull och nyttig, och att man ska vara mycket rädd om den. Till exempel så förstör pesticider och besprutningsmedel jorden och dess näring.

Den handlar om ekonomin, filosofin och politiken som rör jord och lera, och enligt mig på ett väldigt fint sätt. I filmen så talar många personer om varför jord är viktigt och användbart för just dom och varför man ska ta vara på det.

Jag tycker att den var bra gjord, med intressanta intervjuer och den gav bra synpunkter på jorden, och på miljön. Jag hoppas att många ser filmen och förstår att miljöfrågan som rör oss alla är viktig.

Naturtillgångar

Naturtillgångar är ett ord som beskriver ekonomiska tillgångar i naturen som skapats utan människans ingrepp. Detta kan innebära skog, vatten och till exempel sten. Man kan dela in de i förnyelsebara och icke förnyelsebara naturtillgångar.

Förnyelsebara naturtillgångar är till exempel: Vind, sol och skog, och vattenkraft.

Icke förnyelsebara naturtillgångar, till exempel: Malm, olja, kol, uran.

Man kan också dela in naturresurser i biotiska och abiotiska resurser. Abiotiska resurser är organiskt material och abiotiska resurser till exempel mark, gruvor, dricksvatten.

Icke förnyelsebara resurser som kan återanvändas är: Metaller, sten, sand och grus.

Resurser som inte är förnybara resurser som inte kan återanvändas: Kol, olja, malm, uran, gas.

Sedan finns det hållbara naturresurser, till exempel solkraft, vattenkraft och vindkraft.

Punkens historia!

Punkrock är en musikstil, nästan identisk med punk bortsett från att "punk" oftast används som namn för stilen och attityden. Jag använder ordet punk både för musiken och stilen.

Punk är ett sätt att protestera och försöka göra ändring. Oftast är punken väldigt vänster om den är politisk. Till exempel, bandet The Sex Pistols har mycket anarkistiska och ibland kommunistiska budskap i sina låttexter. Punken handlar om att stå upp för det man tycker är rätt och inte bry sig om vad andra tycker. Att vara sig själv är väldigt punkigt, tycker jag. Punken är ju trots allt det. Att vara sig själv och inte fega ur och bli nånting som alla andra vill att man ska vara.

Själva punkmusiken hade sina rötter i 60-talets hippierörelse och faktiskt även i rock'n'rollen. Det handlade om förändring och förbättring, musiken var kritisk till krig och till exempel, främst emot Vietnamkriget. Hippierörelsen växte sig stor och var pacifistisk, för jämlikhet och emot rasism. Man ville ha frihet och rätten till att göra vad man själv ville. I vissa fall kan man faktiskt jämföra och likna The Beatles med tidig punk. Vissa av deras låtar handlade om rättvisa och frihet, och förändring.

Sedan kom 70-talet, och i början av årtiondet växte sig en ny grupp större. Garagebanden blev aggressivare, demonstrationerna större, och arbetarklassen intog scenen. Plötsligt handlade musiken om hur mycket man hatade monarkin, kapitalismen och om livet på gatan. Doctor Martens-kängor blev inne, håret färgades och sprejades med hårsprej tills det stod ut åt alla håll. Rock'n'roll-gängens läderjackor dekorerades med otaliga nitar. Gitarrspelen blev snabbare och starkare. Punkrockarna hade kommit ut i ljuset och de var här för att förändra, krossa, och bygga upp på nytt. Det började tidigt på 70-talet, med garageband och egna demonstrationer. Som tidigare nämnt så spelade arbetarklassen stor roll i punken och deras problem och kamp blev ett återkommande tema i punkmusikens texter.

Men till en början i 70-talet var punkmusiken fortfarande inte helt egen. Det var fortfarande ganska rock'n'roll-igt, och än så länge hade läderjackorna inte intagit scenen. Iggy and the Stooges var pionjärer inom punken. De hade nyskapande, revolutionära, provocerande texter som tog punkscenen med storm. De bildades redan 1967 och började influera den tidiga punken. Frontmannen Iggy Pop var den mest kända i bandet. Han hade helvilda uppträdanden under spelningarna, han kunde göra allt från att skära sig själv, smeta in sig i jordnötssmör, och spela på dammsugare. Allt på scenen, framför vilda fans.

The Ramones var bland de första att introducera punken i Amerika. De var vilda, spelade rock'n'roll-inspirerad musik, fast med ett mycket snabbare tempo. Alla medlemmar tog artistnamnet "Ramone" som efternamn. De bildades '74. De bar alla läderjackor och sjöng låtar som fastnade hos den unga publiken. The Ramones räknas som de första punkarna. Även om de inte från början hade den punkiga musiken som vi idag kallar punk var de definitivt punkare.

I fronten av punkrörelsen var även det amerikanska bandet Blondie. De spelade mest new wave-pop och mer poppig punk, men inspirerade ändå massvis av punkare och hjälpte till att göra punkrörelsen enorm. Clem Burke från Blondie var med i the Ramones under två shower, under namnet Elvis Ramone.

Punken utvecklades och frodades i amerika och snart var det inne. Alla coole kids lyssnade på Ramones, New York Dolls och Blondie.

Och sedan kom punken till Storbritannien, och den var där för att stanna. Först över barrikaderna var the Sex Pistols och deras antimonarkistiska texter. The Sex Pistols var verkligen punk på riktigt. De bildades 1975. Deras mest kända låt är God Save the Queen - en låt om hur mycket de hatade monarkin och dess "fascistiska regim". Deras låtar handlade om politiken i världen, om hatet mot amerikaniseringen och krigen. Punken blev så småning om politisk och man demonstrerade mer och mer. Punkarna var inte nöjda med vad som hände runtom i världen. Storbritanniens arbetarklass älskade Sex Pistols. Unga killar och tjejer startade egna punkband och skapade egna stilar. De flesta punkarna hade rivna kläder med säkerhetsnålar. Man ville ha förändring, man ville vara radikal, man slogs med skinheads (också arbetarklasskids, fast av den nationalistiska och antisemitiska sorten.) och man krossade fönster. Allt i punkens namn. Det var en ny sorts rörelse och alla skulle vara med.
1976 bildades The Clash. De var punkiga precis som Sex Pistols, men the Clash var nyskapande på ett annat sätt än the Pistols. Mycket av deras musik inspireras av Reggae och Dub. Till exempel så är låten Revolution Rock från albumet London Calling väldigt Reggae-aktig. De skapade ny punk men behöll samtidigt den snabba stilen, läderjackorna, det politiska temat och aggressiviteten. De sjöng om antirasism, klasskamp och kravaller.
 Vid den här tiden började National Front-rörelsen, ett nationalistiskt, kanske till och med nazistiskt parti och engagemang växa sig större. De rekryterade folk vid punkkonserter och därifrån växte sig skinheadkulturen större. Skins rakade huvudet och hatade punkare. De var nationalister och älskade att bråka. På grund av detta spelade bland annat the Clash på Rock Against Racism-konsterten (RAR) för att visa på vilken sida de stod.

Under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet hade punken en gyllene tid. Den var enorm, med massor av band, massor av stiler och genrer. Alla visste vad punk var. Men det fanns en sak som hotade punken och det var drogerna. En våg av knark överröstade punken och snart var den stora punk-eran över.

Men inte länge.

Efter sjuttiotalet blev punken mer mainstream. Dock fanns det fortfarande massvis med punkband som var mer okända och underground. Men den stora förändringen var att snart blev många punkband jättepopulära. De hade enorma turnéer på stora scener runtom i världen och det bidrog till att det blev just mainstream.

Ett känt punkband under åttiotalets stora punk-era var NOFX. Bandet startades av sångaren och basgitarrspelaren Mike "Fat Mike" Burkett. NOFX spelade harcorepunk, väldigt snabb, väldigt aggressiv och snart väldigt populär. Det var en ny våg av amerikans punk som intog scenen. NOFX gjorde sig kända av att de aldrig haft skivkontrakt med nåt större företag. De har spelat in tolv skivor, och sålt åtta miljoner album totalt, endast genom egen marknadsföring och marknadsföring från de små skivbolag de är bundna till. Enligt mig är det jävligt punk.

Sedan kom nittiotalet, och den stora punkåterfödseln. Band som Rancid och Green Day blev extremt populära, det senare ett av de mest framgångsrika kommersiella punkbanden. Texterna handlade om livet på gatan, kärlek, uppror, politik - ganska likt den gamla punken - fast med ett nytt, speciellt unikt punkljud. Det blev poppigare och i Rancid's fall, mer reggae-likt.

På senare tid under 90-talet och 2000-talet har band som Blink-182 och Anti-Flag blivit mer populära. Det senare nämnda, Anti-Flag, är kända för sina politiska texter och antiamerikanska budskap, medans Blink-182 är mer collegepunk, de sjunger om tjejer och kärlek och droger.

Punken har spelat en enorm roll för musikvärlden, och än idag är den stor. Jag hoppas att en ny punkvåg snart intar scenen, och skapar en ny era av punkrock!

Östersjön

Östersjön är ett hav som även kallas Baltiska havet eller Baltiska sjön. Havet är cirka 413 000 kvadratkilometer stort och som djupast runt 460 meter djupt. Havet är beläget i norra europa och är ett så kallat innerhav. Det gränsar i västtill Danmark och Sverige och till öst Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen, i söder till Polen och Tyskland.

Östersjön är mycket hotat av övergödning, utrotning och förgiftning, mest på grund av överfiske och utsläpp av gödsel i havet. Runt 1900-talet började havet försämras av fabriker och enorma djurfarmer som låg vid havet eller kopplade till havet genom floder och åar. den värsta fienden är gris och hönsfarmerna, som dumpar gödsel och kadaver i enorma mängder i naturen, där näringsämnena går in i jorden och sedan in i grundvattnet som rinner ut i havet.

Algblomningen i Östersjön är ett stort problem orsakat av övergödningen. Algerna växer och breder ut sig, och tar allt syre i vattnet. Fiskar får inget syre och dör ut. Det finns döda zoner i Östersjön där inga fiskar lever längre, bara gröna alger.

Man jobbar ständigt på att hjälpa Östersjön och återställa det vackra havet till ett friskt tillstånd. Dock skulle det behöva ske mycket fortare, annars kan havet vara helt dött inom mycket kort.

Review: The Name of the Wind

Right, before I start reviewing, I just want to point out that in fact, it feels kind of weird to review this masterpiece. It feels like I have to look at it in another way than when I read it - and I really, really wouldn't want to see this book in another way than it really is - the best book I have read.

Alright, now that we got that out of the way, let me present to you the review for a splendid piece of fantasy called The Name of the Wind. It's the first novel by fantasy "rookie" Pat Rothfuss. It's his first novel, and after it's release it climbed higher and higher on the stairs of "awesome fantasy" and is today in my (and a lot of others) opinion among the best fantasy reads out there.

The story is masterfully written in two ways, so to say. Or two threads of the story, more like. First, we have the present. At the beginning of the book, the first few chapters, we visit a man called Kote, an innkeep in a small town in the middle of nowhere. A scribe named Devan Lochees, calling himself Chronicler, visits and having heard of Kote and his adventurous life, he finds him and begins to write down the red-haired magicians stories. That is the present thread. We return to Kvothe, Chronicler and themischievous assistant Bast every now and then in so-called interludes.

Then, we have the story of Kote. Who isn't really named Kote, that's just the name he took when he "dissappeared". His real name is Kvothe, and he travels the land with his mother, father and a troupe, entertaining people with music, acting and acrobatics and other magnificent arts. What you read is actually the story told by Kvothe to the Chronicler Devan, as they sit in the inn one night.

Kvothe, Son of Arliden lives a happy, safe life with his kind, the Edema Ruh, a nomadic people travelling, as described above. They have a good time and Kvothe learns to act, play the lute and sing. One day, a man called Abenthy joins the troupe. He is a magician, a practicer of the magic arts, Sympathy, thaught at the University, the school of magic. He begins tutoring Kvothe in all sorts of science, philosophy, history, and even magic.

It all seems to go very well, although Kvothe has already had some mishaps with Sympathy. But then, something goes terribly wrong and one night after young Kvothe has been out strolling, he comes back to find the troupe massacred, his family dead and their caravans burned. A group of mysterious persons called the Chandrian are there, and they tell Kvothe that "Someone has been singing the entirely wrong sorts of songs..."

Kvothe flees.

His story plays out on the rooftops and alleys of the city of Tarbean, where Kvothe lives the life of a pickpocket and a beggar, occasionally helping an orphanage to earn food, but at the same time getting in trouble over and over again. This part of the book is the most miserable, and it depicts a young boys' fight for survival in a city where those with money own everything and those without are not seen as humans.

But Kvothe manages to gather a small sum of money and ventures off to enter the University. It is the great school in which magic, under different names, is thaught. It also teaches chemistry, alchemy, history, medical arts and such. Kvothe is driven to this giant school mainly because of it's huge library in which he hopes to find information about those who killed his family.

Eventually, he makes it into the school and begins taking classes. Of course, he is very poor and so he plays his lute on different occassions and places to earn money. And he gets in trouble as well. He makes friends and enemies, survives assassination attempts, ventures out on dangerous quests, meets ladies and lords and plans plots with his friends against his arch-nemesis Ambrose. And all this between the covers of an amazing book.

I'm not going to spoil any more of the story. Let me instead focus on the pure amazingness of the book, and in the way it is written.

Rothfuss has added loads and loads of detail into this book, and it fits in perfectly. The book chugs on like a freight train filled with adventures, mysteries, love, hate, happiness, sorrow and all that in a blend that never ceases to amaze me.

On to the characters.

I've seen lots of people accusing Kvothe of being a Mary-Sue or Mary-Stue. Which means he is a character without fault or flaw. That simply is a very wrongful accussation. Kvothe has his sides - His bravado, his talents, his brains, his looks... Well, you get the picture, but he is in no way at all perfect. Not at all. He has many flaws in his character, one of them being him tirelessly pursuing trouble. He knows it's not gonna be good, but still he chases it like a cat chases a rat.

One of the most awesome points in this story is Rothfuss' sense of storytelling. Again and again, you'll be as hooked as if you were a small child again, sitting by the fireplace while your grandpa tells stories of  knights and princesses and princes, and monsters, dragons, goblins, and faraway places only reachable by your imagination.

Rothfuss adds in a lot of backstory and lore in the Kingkiller Trilogy, small details and hints that together form the framework of a masterpiece such as this. And they're great!

The mechanism of the book is great. You will find yourself turning page after page in order to see where Kvothe's story goes and where Pat Rothfuss takes us - on an amazing adventure through the realm in which The Name of The Wind takes place. When I finished the book, I was devastated. I couldn't imagine the story actually having an end some time. I immediately picked up the second book and began reading. And I am eagerly waiting for the last book in the Kingkiller trilogy.

First chapters and introduction - my opinions/my definitive guide

~ As explained by your loyal philosopher and standard-bearer of fanfiction, Kage ~

Writing the first chapter of your work (kind of including prologues!), be it fanfiction, a fantasy novel, a sci-fi adventure book, a non-fictional thriller, etcetera, is always something that you should consider and think over before actually writing it. It's tricky – but sometimes easy, and as often as the chapter comes on its' own to you, you often have to sit down and really think through it before you write.

A little note from me; this text is written by your standard-but-not-standard ragged bedhead teenager, without any kind of professional education in the literal arts, except for a very thorough and interesting course of seven weeks explaining how to create entertaining and interesting characters (for your information, found on Futurelearn.org), is unschooled, meaning that he has never gone a day in normal school or even visited a lecture. But that does not mean that you shouldn't take this text seriously, as he is experienced in the art of writing fiction (at least in his own way). That said, choose how to view me – either as an non-schooled peasant hillbilly (which I kind of am, depending on how you view the matter) or a self-taught aspiring fiction writer.

Back to the actual meaning of this text. The first chapter is tricky. I already stated that above but for the sake of things and to further emphasize it, I did it again. Some authors choose to begin their book with a first chapter filled with mystery and unexplained stuff. Think, the first chapter of a Dan Brown novel, for example. Mysterious. Lot's of weird stuff happening. Things that simply want you to turn the pages again and again and again to get your answers. That is a great way of starting a book – if you're sure that you can manage to have the rest of the book living up to the first chapters' promises. And that is your own decision, no one can tell you to write in a special way, you find your own way and that's that. Back to the matter, a mysterious page-turner of a prologue or first chapter is a sure way to keep your reader on edge for the next page.

A second kind of first chapter, that I have discovered, is an introductive first chapter. Introducing the worldspace, a character or several, the harmony, the disturbance, and such. I for example. Take the first chapter of J.R.R Tolkiens' “The Hobbit”. It begins with the narrator depicting the home of the Hobbit, who the Hobbit is, where in the world his home is, and the like. A homely, neat, and entertaining first chapter, describing the harmony of the Hobbits' home and character. This type of prologue is the one I usually begin my story with – maybe not in the exact same way but pretty much in the same cathegory. I did this, for example, in my Elder Scrolls fanfiction “The Tale of the Spicer” in which I spend the first chapter introducing the main character, the worldspace, and end it with a slightly, just enough mysterious event that would at least encourage me to read the next chapter.

Then I have found a third type of first chapter, in fact, a prologue, which I can't name, and I can't put a finger on it, really, it is genious but weird, puzzled but at the same time very clear, and the simplicity of the complexness makes for an impressive start. I am talking about the prologue of Pat Rothfuss' “The Name Of The Wind”. It begins with the author using an entire page to describe three kinds of silence. In my opinion, geniously. In this case, it is not the otherwise interesting story or captivating characters (of which none are really introduced, just barely.) that catches the readers eventual interest, but the way in which it is written and the fact that the author just threw an entire page describing silence at you, and how much you love it.

Another type of first chapter is the action-packed one. It begins with a character – or maybe just an event – in action. Think, the first chapter of “The Da-Vinci Code” where Silas kills another man. It can, of course, be more action-filled that the assassination in the beginning of Dan Browns' best novel (In my opinion) but it makes it into this one of my chapter cathegories. Action, excitement, tension. For the sake of the matter, to really tell you what I mean, I'm going to make an example out of a game and not a written story; take the first part in the 2011 video game “The Elder Scrolls V: Skyrim” by Bethesda Softworks, an action-roleplaying game, where you start of as a prisoner on the carriage to his/her execution. The execution is disturbed and intercepted by a massive dragon attacking, and before you know it you're running around through burning buildings and collapsed towers trying to survive the attack of a giant man-eating fire-breathing monster.

Those are the four types of introductive chapters that I have discovered, I suspect there are many more to discover and therefore I do not state this as an ultimative work, meaning that I will surely change my mind in things about this text, but for now, this text is what I stand for as a guide to recognizing the types of introductions in stories that will get your attention and keep you turning pages in the book you are reading.

Over to actually writing the first chapter.

When I write the first chapter, I very seldom have a decided story to begin with. I write the first few words, go make a cup of coffee and go back to the pc again. I look at what I have written and from there, the rest kind of just pops up in my head and before I know it, I have an entire story written out in my brain. For your information – I never plan a story before. I never have an entire storyboard with a beginning and an end, I just think it up as I go and it has worked for me so far.

When I am done with the first chapter, I usually just quickly check through it and edit stuff that needs editing, for several reasons. Grammar faults, weird nonsense that makes no sense at all, stuff I didn't think through before I wrote them down, and such. Then I post the first chapter on my fanfiction profile, if it is a fanfiction I am writing (which it is in almost all cases) or on fictionpress or my blog, if it is an original work, so people can see it and comment on what they think about it, and give me positive feedback, negative feedback, and if I am lucky, a little bit of both. Note: If you read a story and decide to feedback the author, my tip is always give both negative and positive feedback. If you can't give both, why even comment at all? Too much negative feedback without some good encouraging is fatal, too much positive feedback without pointing out something that could be changed (in your opinion, always remember that, you and the author often have different ways of seeing things.) is not good either. But if, if you by any chance find a work that in your opinion is perfect, why comment at all? Read it again. And again. And again. Find the fault. Nothing is perfect. Something can be SUPER GREAT and still have a minor fault and that is completely okay.

After I have written and published the first chapter, I read it again, over and over, read the eventual feedback I get and analyze it, and then I make an edited, remade version of the chapter, where I change what I think needs changing, and publish it as an edited version. Eventually I am satisfied and can keep writing on the story, giving the first chapter a second chapter and maybe in rapid succession a third and fourth chapter, which is often the case when I am writing. I used to spend four hours a day without break except for food and water, to write, and write, and write, and write. Such is the life of the fanfiction writer I am.

And in some cases, when you write the first chapter (which for me happens more often than I like) you write a chapter, but then after a few paragraphs, a few hundred words, I just can't continue it. Maybe it just doesn't add up, maybe I didn't really do enough research, or maybe it just doesn't entertain me anymore (remember, how much you might write for others to read and seek to entertain others, never write anything that you don't like. I for one write for myself in first place, I just happen to publish it for others to read.).

I hope I've helped you to think about the first chapter and given you encouragement to write and explore the wonderful world of storymaking. Or maybe you didn't read this to get my point of view on introductions but maybe to understand what first chapters are really for and how the way they are written is critical to the rest of the story. Maybe you are a reader and you want to immerse yourself more in the world if fiction. Maybe you just stumbled upon this on my facebook feed or my fanfiction profile. Always remember though, this article is just my opinion and I am in no way out to force it on to others, I just wrote this to explain my point of view on first chapters. Thanks for reading, and I do hope you found it entertaining and interesting. If not, I have failed, but that doesn't matter because how much I write for others to read, I still write it more for myself and I am proud of this text.

Review: ...And Out Come The Wolves (Rancid)

...And Out Come The Wolves is a studio album by Rancid. It's their third studio album and was released the 22nd of august 1995 through epitaph records. The name comes from Rancids' popularity. The band had a catchy, popular songs and hence began a bidding war between record labels.
The Album has a heavy influence of Ska. Along with Green Day's Dookie, among others, this album helped revive punk in the mid 90's.

I have listened to this album quite a lot; or at least a handful of tracks on it. I am the kind of person who usually only falls for one or two tracks on an album but "...And Out Come The Wolves" is an exception (as is the case with a few other Rancid albums, namely "..Honor is all We Know..." And "Indestructible"). I immediately picked up the tunes of "Time Bomb" which I already absolutely loved from the "Time Bomb" single. I like the Ska sound and the more hardcore punk rythm, it's fast but not stressy, it's heavy but still light and skippy, it's dirty but not shitty, in short, it's really good.

The songs I continuously listen to on this album are: Time Bomb, The Wars End, Roots Radicals, As Wicked and You don't care nothin'. These songs are forever stuck in my heart and the tunes are stuck in my head. I even read up the tabs for the songs and played them.

Except for the songs I mentioned above, I don't listen too much on the album. I will, though. There's a lot more to discover in this fine album than what I have already found. ...And Out Come The Wolves is a personal favourite of mine, and I do encourage you to listen to it.

World Education Games

World Education Games är ett evenemang som anordnas av Unicef. Det handlar om tre sorters tävlingar; matematik, stavning och vetenskap. Man tävlar i dueller med upp till 3 andra personer från samma årsgrupp världen över. Man kan ta sig till "Hall of Fame" men målet är att ha roligt och att lära sig mer om vetenskap, matematik och stavning. Jag och mina småbröder har varit med två gånger. Det är kul, tycker jag, för att man får en chans att tävla med andra jämnåriga världen över. Jag tycker att stavningstävlingen är mest intressant, eftersom att jag skriver så mycket på Engelska så är det bra att få lite extra övning i språket.

WEG anordnas av bland andra Microsoft och UNICEF. Den första tävlingen hölls 2007 och nästa är planerad att hållas 2017. Det brukar vara runt 6 miljoner studerande från 240 olika länder, i åldrarna 4-18 med i tävlingen. Det är kul att så många är med och tävlar, man vet aldrig vem man kan få tävla mot.

World Education Games är kul, intressant och lärorikt och jag hoppas att jag får chansen att vara med igen!

Lukas Vetebröd: Recept & tips

När jag bakar de här supergoda vetebröden brukar jag inte använda mig av vanliga mått. Jag prövar mig fram med mjöl och vatten istället, och efter några bakningar så sitter receptet perfekt. De andra ingredienserna som rapsolja, salt och jäst brukar jag dock hålla mig till måtten med, annars kan det gå lite tokigt. Jag gjorde en gång en deg som jäste och blev tredubbelt så stor som den var från början.

Vad som behövs.

Mjöl - helst en blandning av vetemjöl och finmalet grahamsmjöl

Vatten

50 gram jäst

två-tre teskedar rapsolja

ett par nypor salt

Blanda jästen med lite ljummet vatten, det får inte vara varmare är fingervarmt, då dödar man jästbakterierna. Sedan häller man i mjöl och vatten till en halvfast deg som är knådbar men inte hård. Blanda mjöl och vatten efter hur stor degen önskas bli. Sedan häller man i rapsoljan och blandar in den ordentligt. Tillsätt sedan ett par nypor salt, helst havssalt. Oftast kan man behöva runt tre nypor för en vanlig stor deg. Låt den jäsa över natten och baka sedan ut den.

Utbakning: Önskas bullar, knåda degen ordentligt på en mjölad bordsskiva. gör den ganska avlång, som en baguett, och dela i små delar. Kom ihåg att bullarna jäser, så gör de inte för stora. Lägg på plåten med jämna mellanrum mellan bullarna och låt jäsa i en halvtimme. Sedan penslar man på lite havremjölk för att ge de en brun yta. Strö över sesamfrön och ställ in i ugnen. Eftersom att jag alltid bakar med vedeldad ugn, kan jag inte säga hur varm den skall vara, men dra på mycket varmt och ta ut bullarna var sjätte minut. Bedöm själv om de är klara eller inte. Samma utbakning gäller för baguetter eller limpor, bara att när man tar ut och skall känna om de är klara, kan man knacka på undersidan. Låter det ihåligt, då är de färdiggräddade. Avnjuts direkt ugnsvarma med en klick smör och lite hushållsost.

Jag har bakat jättelänge, ända sen jag var typ, jätteliten. Men på senare år har jag börjar (om något oregelbundet) förse familjen med nybakat vetebröd. Mina föräldrar äter inte gluten, så det är jag och mina två brorsor som äter brödet. Mamma har alltid bakat jättemycket, så hon har hjälpt till m jag har fastnat i ett recept eller behöver hjälp. Att baka är jättekul och det är inte bara nyttigt med hembakat bröd, det är väldigt gott och passar perfekt som en gåva till en kompis.

10 tips för att leva sparsamt

Att leva sparsamt, men inte snålt, är något som alla kan behöva göra. Det hjälper inte bara till så att pengarna räcker längre, det är också bättre för naturen än att vara en extremkonsument som bara köper och köper.

1: Bokför inkomster och utgifter. Det här är en basgrej. När man bokför ser man hur mycket man egentligen  handlar för och det kan hjälpa dig att bestämma dig för att leva sparsamt.

2: Spara på vattnet: När man duschar eller diskar kan det gå åt väldigt mycket vatten. Duscha kortare och använd mindre vatten för att diska - det behövs bara lite grann för att skölja en tallrik.

3: Släck lampor, stäng av datorer, dra ur laddsladdar, etc: Det här hjälper till att spara massor av elekricitet och det gör elräkningen mycket mindre.

4: Ta cykeln eller bussen. Istället för att ta bilen kan man cykla. Det här funkar bäst i städer och kanske inte så mycket på landsbygden, men att cykla sparar bensin och bensin är dyrt, så det i sig sparar pengar. Buss funkar överallt, så det är också ett mycket bra tips.

5: Köp inte mer än du behöver. Det kan vara svårt att slita ögonen från en snygg tröja eller ett datorspel, men behöver man verkligen det? Köp bara det du verkligen behöver, på så sätt kan man spara massor av pengar och unna sig ett nytt datorspel eller en snygg tröja någon gång ibland.

6: Handla second hand. Att köpa saker begagnat är inte bara billigare än att köpa nytt, eftersom att någon redan har använt det så vet man att de stora företagen inte tjänar en massa pengar. Man stödjer istället (oftast) välgörenhetsföreningar som äger butiken.

7: Vara rädd om det man har. Ta vara på det man redan har, laga och undvik att ha sönder det. På så sätt kan ett set av köksmöbler hålla i årtionden. (Som vårt..)

8: Odla egna grönsaker. På så sätt kan du alltid ha fräscha grönsaker på sommaren och slippa betala för grönt i affären.

9: Ta med matsäck istället för att äta ute. När man går på restaurang blir det dyrt i längden. Ta med matsäck hemifrån istället! Billigare, och kanske även nyttigare.

10: Låna av varandra. Om du saknar en film som du vill se - fråga en kompis om han eller hon kanske har den filmen. Och låna ut något i utbyte! Det funkar för de flesta saker.

De här tio tipsen har hjälpt mig och min familj att leva ett hälsosamt, bra liv men ändå spara pengar. Dessa tips är inte bara bra för plånboken utan också för naturen och miljön. När man köper second hand, till exempel, bidrar man inte till att nya saker tillverkas, och när man tar kollektivtrafik eller cyklar så blir det mindre bränsleutsläpp i längden.

Napoleonkrigen

Napoleonkrigen var en samling konflikter som rasade i mer än tolv år - från 1803 till 1815. Mannen som kriget har benämnts efter hette Napoleon Bonaparte. Han var en framstående fransk general som visat sig mycket duglig på slagfälten, och året 1799 tog han makten med titeln "förste konsuln". Nu var Napoleon i realiteten Frankrikes härskare, men år 1804 krönte han sig till Frankrikes kejsare. 

År 1803 bröt kriget ut. Britterna ville bryta Napoleons kontroll över Schweiz och småstaterna i norra Italien. Napoleon planerade och drömde om att invadera England men den drömmen krossades samtidigt som Frankrikes flotta 1805 vid det berömda Slaget vid Trafalgar. När sedan Österrike och Ryssland också förklarade krig mot Frankrike vände Napoleon blickarna mot sina nya fiender.

Napoleon ledde den så kallade Stora Armén, en av historiens mest effektiva härar, och han gick igenom Europa som en storm genom en skog. Han tillfångatog bland annat en hel österrikisk arme i Ulm 1805. Samma år vann han en enorm seger mot Ryssar och Österrikare i Austerlitz i nutidens Tjeckien. Men Napoleon stannade inte där, han tågade vidare och 1806 utplånade han den Preussiska armén - en arme som ryktades vara den bästa - vid två överlägsna segrar vid Jena och Auerstedt. Året därpå, 1807, krossade Frankrikes Armé med Napoleon i fronten Rysslands armé. Sedan var det bara britterna kvar som hotade Napoleons stora välde.

Men på grund av Storbrittaniens stora flotta kunde inte Napoleon anfalla hur som helst. Så Napoleon förde istället en sorts ekonomisk krigföring, genom kontinentalsystemet, han förbjöd all handel, korrespondens eller annan förbindelse med Strobrittanien. Då slog Storbrittanien tillbaka genom att blockera all handel genom de europeiska hamnarna. 

De två blockaderna tvingade alla europeiska stater att välja sida. Europa drabbades av varubrist och då blev Napoleon tvungen att använda våld för att upprätthålla det vingliga kontinentalsystemet. Samtidigt satte han sina släktingar på tronerna i Nederländerna, de Nordtyskland och de Italienska staterna. Sedan gick allt fel när han försökte få med Spanien. Spanien var Frankrikes allierade, men trots det ersatte Napoleon år 1808 den Spanska kungen med sin bror Joseph. Kuppen blev utlopp för ett uppror, rojalistiska Spanjorer fick hjälp av britter och detta utvecklades till historiens första gerillakrig.

Österrike blev inspirerade av Spaniens uppror och förklarade krig 1809. Utanför Wien förlorade Napoleon ett slag; en mycket sällsynt händelse, en händelse som även fast Kejsaren snart tog revansch gjorde hans oövervinnlighet mycket ostadig. 

Våren 1813 drog Frankrikes Kejsare ut i krig, i spetsen för nya Franska rekryter. Han hade Ryska och Preussiska härar emot sig alltmedans Britter och Spanjorer höll Franska styrkor i Spanien. Napoleon segrade i några små slag, men sedan slöt sig Österrike till striden och när de slog samman i det gigantiska Slaget vid Leipzig blev Napoleon tvungen att dra sig tillbaka. 

Napoleons sista allierade drog sig tillbaka och kejsarens tron stod på spel. Våren 1814 drog trupper från hela europa in över Frankrikes gränser, och trots att Napoleon ledde ett av sina mest bländande och fantastiska fälttåg var övermakten för stor. När fienden intog Paris vägrade Napoleons marskalkar att fortsätta kämpa och Kejsaren blev tvungen att abdikera. Han fick behålla kejsartiteln och tilldelades ön Elba utanför italien som furstendöme.

Europas alla furstar möttes i ett möte i den legendariska Wienkongressen i Österrikes huvudstad. Europas karta skulle behöva ritas om efter Napoleons välde, men just som diskussionerna gick som bäst våren 1815, rapporterades att Napoleon hade återvänt. Den före detta kejsaren hade seglat från sitt örike till Frankrike och marscherade till Paris. Fransmännen tog emot honom med stor entusiasm men nu rustade resten av Europa upp för krig igen. 

Kejsaren ville slå till först. Med sina nyvunna styrkor marscherade han över Belgiens gräns, och tänkte utplåna både Preussiska och Brittiska härar. Men en dag i Waterloo led Kejsar Napoleon sitt sista nederlag mot Britternas Wellington och Preussens Blücher. Spelet var förlorat. Napoleon försökte fly till Amerika, men när han insåg att det inte skulle gå överlämnade han sig till Britterna. Som fånge sattes han på Sankta Helena-ön i Sydatlanten. Napoleonkrigen och Kejsarens välde var över.

LTH:s julkalender 2015

I år kollade vi på den 24 avsnitt långa julkalendern från Lunds Tekniska Högskola. Det är tre tjejer, Ina, Johanna och Ingrid som gör kalendern. I varje avsnitt förklaras något som har med vetenskap att göra; som kemiska experiment, nya sätt att baka och intressanta matematikgrejer. Det var en ganska bra serie med spännande experiment, förklarade på ett bra sätt av engagerade personer. Dock kan jag tycka att de tre front-tjejerna var lite dåliga skådespelare...

Hur som helst, det fanns några riktigt häftiga experiment i serien, till exempel ett som handlade om viskositet. Viskositet är en fysikalisk egenskap som betecknar vätskors "tjockhet". Experimentet gick ut på att blanda majsstärkelse och vatten till en tjock smet. Men smeten ärndrar viskositet beroende på vad man gör med den. om man slår på smeten eller trycker på den så blir den jättehård men om man istället försiktigt och sakta petar på den så är den väldigt tunn och lättflytande.

Sedan så förklarades massor av vetenskapliga saker som nanoteknik, neutriner, ljus, olika former av elektriska kopplingar, matematiska begrepp och tal som Pi och det gyllene snittet. Det var spännade och ganska intressant, med en massa nya experiment som jag inte visste om innan.

Crash Course: Ecology

Crash Course Ecology är en serie av kortfilmer som presenteras av Hank Green. Den är intressant, ger en bra introduktion till ekologi; samlevnaden mellan de levande organismerna och miljön de lever i. Hank Green beskriver bra och med humoristiska inslag här och var. Dock pratar han väldigt fort vilket kan vara ett problem för de som har svårt att förstå engelska. Men jag gillar serien, den gav mig en bra bild av ekologi och biologi, jag fick lära mig om olika ekologiker, som jag har bloggat om, och så var det väldigt intressant att se vad vi kan göra åt växthuseffekten som håller på att förstöra jorden.

Avsnitt 1

Hank introducerar showen och beskriver hur jorden var innan allt liv, och hur sedan jorden kallnade efter att ha varit vulkaniskt aktiv och kokhet, och allt medans den kallnade så kunde fukten i atmosfären falla till jorden i form av regn som skapade de första haven. Och genom det. på något sätt, skapades det första livet.


Avsnitt 2

Hank Green förklarar att Ekologi liknar Biologi, men bland annat så är skillnaden att istället för att som med Biologi forska om organismer så forskar man i Ekologi om miljön de lever i. Sedan berättar han om west nile-virusets utbrott i Texas. Varför hände det inte året innan, och varför just i Texas? Han förklarar att det handlar om Populationsekologi. Populationsekologi är läran om hur en population lever i en miljö och utvecklas.


Avsnitt 3

Hank pratar om hur den mänskliga populationen har växt och undergått en massa förändringar för att bli den dominanta rasen på jorden. Sedan 1650 har människan undergått den största förändringen av alla stora djurarter i hela historien! 1650 fanns runt 500 miljoner människor på jorden. 1850 var vi en miljard. 1930 var vi 2 miljarder och 1975 var vi 4 miljarder. Nu är vi långt förbi SJU MILJARDER människor på jorden. Från bara 1975 till 2015! Det är fyrtio år! På fyrtio år har människornas antal ökat med tre och en halv miljard. Det finns en teori som heter R-K-Selektion, som bygger på om ett djur väljer "Mer" eller "Bättre kvalite". Till exempel, R-Strategi är stor kull, kort tid mellan födslar, hög barnadödlighet och lite familjeomsorg. K-Strategi är liten kull, lång tid mellan födslar, låg barnadödlighet och större och omfattande barnaomsorg.

Avsnitt 4

Det fjärde avsnittet handlar om ekologiska gemenskaper. En ekologiskt gemenskap är uttrycket för hur olika arter agerar när deras habitat överlappar varandra; konflikt uppstår och en kamp för resurser bryter ut. Eventuellt kommer en av arterna segra över den andra och få tillgång till resurserna på habitatet. Detta kallas för kompetitiv uteslutning. Han berättar också om ekologiska nischer. En nisch är summan av alla resurser, både biotiska och abiotiska som en art använder i sin omgivning. Man kan se på en individs nisch som dennas "jobb" som förser den med en speciell livsstil. Det här kan hjälpa till att förebygga kompetitiv uteslutning, för det gör att individer och arter alla har sin egen plats i systemet och därför inte behöver tävla om resurser. En gemenskap.

Avsnitt 5

Handlar om predation. Predation är inte bara "djur äter djur", för det är inte bara djur som är inblandade i det tävlingsinriktade samspel som kallas predation. Predation uttrycker hur en organism dödar en annan organism för att kunna absorbera dennes energi. Alla behöver energi för att leva, hur man utvinner den är en annan sak. Herbivorisk predation, till exempel, är när en organism, till exempel en buffel, äter en växtorganism, som gräs. Och eftersom ett annat rovdjur kanske äter buffeln som åt gräset absorberar rovdjuret då buffelns energi, som buffeln fått från gräset. Parasitisk predation är när en organism utvinner energi från en "värdorganism", som ofta skadas eller ibland dödas i processen. Jag kollade upp en sådan parasit, Ophiocordyceps unilateralis. Detta är en fungus som infekterar en speciell art av myror, och tvingar de att fästa sig under till exempel ett blad på ett habitat med rätt fuktighet och temperatur så att parasiten kan växa och reproducera. Efter 4-10 dagar är processen slut och myran dör.

Avsnitt 6

I avsnitt 6 förklaras ekologisk följd, det vill säga, hur ett samhälle ändras vart efter tiden går. Efter katastrofer som stormar, skogsbränder och meteoritnedslag kunde forskare se ändringar i ekosystemet. Primär följd kallas det när nytt liv koloniserar ett område som aldrig tidigare haft liv, och bygger upp ett nytt ekologiskt samhälle. Ta till exempel ett enormt torrt ödeland som skapats efter en våldsam skogsbrand, enormt vulkanutbrott eller ett kometnedslag.. Sekundär följd kallas det när ett ekosystem på en plats sakta byggs upp på nytt efter en katastrof, till exempel en storm eller översvämmning. Under det tidiga 1900-talet upptäckte några ekologister något de kallade ett klimaxsamhälle, ett samhälle som har utvecklats så pass och undergått så många ändringar att det till slut blivit ett helt stabilt ekosystem med ett förutsägbart antal arter som lever där tills nästa katastrof utplånar samhället. Men detta är inte helt sant, för slumpmässigheten i naturen hindrar oss från att förutse någonting till 100%. Och stabilitet händer dessutom aldrig i ekologi.

Avsnitt 7

Handlar om ekosystem och näringskedjor. Ekosystemsekologi är läran om hur energi och materia (föda) rör sig i ett ekosystem och sedan slängs ut igen. Man kan mäta ekosystem på olika sätt, bland annat genom att mäta dess biomassa, den totala vikten av organismer i ekosystemet, eller Produktivitet, hur mycket materia som produceras och hur fort det växer tillbaka, hur bra ekosystemet är på att hålla kvar materia. I ekologi står materia för näring, vatten, föda, etc. Organismer i ett ekosystem organiserar sig i en trofisk struktur, där varje enskilt liv har en speciell plats i näringskedjan. Längst ner finner man den primära produceraren, växter, som producerar energi med hjälp av fotosyntes, sedan kommer primär konsumerare, en herbivor, som äter växten för att konsumera dess energi, sedan kommer sekundär konsumerare, karnivor, som äter den primära konsumeraren. Tertiära konsumerare äter de sekundära konsumerarna, och de tertiära äts av de kvartära. Fast oftast är det enklast att göra ett så kallat ekologiskt nät med konsumerare och producerare, eftersom en björn kanske äter bär från en buske, och när den dör absorberas dess energi av växter som i sin tur kanske producerar bär.


Avsnitt 8

I avsnitt 8 förklarar Hank Green vad moln är - hur de skapas, hur de försvinner och vad de gör. Regn, hagel, snö, är utfällning. Det händer när vattenånga i molnen kyls ner och faller till marken i form av små droppar, ibland fryser de och då blir de snö eller kanske hagel. Evaporering är motsatsen till kondensering, när en vätska blir gas. Till exempel när solen lyser på havet så att vattnet blir till vattenånga, som samlas i - japp, moln.
Sublimation är när ett solitt material blir till gas,
deposition är när en gas blir solitt material.

När vattendropparna som regnat ner rinner bort, drar atmosfären de ofta till haven, ibland under jorden. När vattnet rinner eroderar de marken och får med sig mineraler och salt. Vattnet smakar inte salt, men saltet finns där. Och när vattnet når havet, kommer det så småning om att evaporera igen och bli till moln. Men, då hänger mineralerna i vattnet inte med till molnen utan stannar i havet. Efter några miljarder moln av vatten som evaporeras, kondenseras, drar med mineraler och åker tillbaka till havet blir det salt.

Avsnitt 9

Det här avsnittet handlar också om en cykel, precis som avsnitt 8, fast snarare två cyklar som är väldigt viktiga. Detta är nitrogencykeln och fosforcykeln. Djur behöver 65% syre, 19% kol, 10% väte, men också 3% nitrogen och 1% fosfor. Trots att nitrogen och fosfor bara behövs i så små mängder är de jätteviktiga. Nitrogen behövs till exempel för att skapa aminosyror som skapar protein. RNA och DNA behöver fosfor, fosfor är dessutom P:et i ATP. Fosfor och nitrogen finns överallt, fosfor i stenar och nitrogen i atmosfären. Men de är sällan i en form som är biologiskt tillgänglig. Organismerna som löser detta är växter. Nitrogengas (N2) uppgör cirka 78% av atmosfären. N2 är två nitrogenatomer sammansatta med en trippelbindning. Nitrogenet i N2 behöver vara delat i två för att växter ska kunna absorbera den, men på grund av trippelbindningen är det jättesvårt att dela på de. Växter kan använda andra former av Nitrogen men med N2 behövs lite extra hjälp. Nitrogenet i atmosfären behöver vara "fixerat". Den processen kallas för nitrogenfixering, och det är något som vissa bakterier kan göra. De finns i jorden och vattnet. Dessa bakterier omvandlar N2 till ammoniak (NH3), vilket sedan blir ammonium när det blandas med vatten (NH4+). Då kan det användas av växter. Djur äter växterna, sedan kommer fosforrester ut med djurets avföring, som sedan komposterande bakterier omvandlar till NO2-, nitriter, och NO3-, nitrater. En cykel!

Fosforcykeln. Fosforcykeln har inget att göra med atmosfären men däremot med litosfären, jordskorpan. Den är rik på fosfor. Det finns bara några få stenätande bakterier, så därför måste fosfor utvinnas på andra sätt. Vatten och vågor eroderar fosforn i stenen som sedan sköljs med vattnet och blir tillgängligt för växter som direkt absorberar de. Växterna äts av djur, sen kommer resterna ut med avföringen, och växter tappar löv, och då bryter komposterarna ner dessa växtrester och frigör fosforn som därefter återvänder till marken, eller till havet. I havet stannar fosforn ofta länge eftersom havet behöver massor med fosfater för att kunna fungera.


Avsnitt 10

Det tionde avsnittet handlar om hur ekosystemen hjälper oss människor och alla andra arter på jorden, närmare bestämt tjänster indelade i fyra katergorier; supporttjänster där ekosystemen hjälper till att skapa och förnya jordens biologiska system och återvinna ämnen som är viktiga för att liv ska funka, provisionstjänster som ger oss råmaterialen vi behöver för att leva: fisk i haven, dricksvatten ur vattendrag, fiber, växter som går att äta, bränsle, som trä och gräs och vattenkraft, Regulationstjänster håller koll på många av jordens system som kan vara potentiellt farliga, där inräknas att fungi komposterar och bryter ner död materia och att växter absorberar koldioxid, och till sist kulturtjänster, för att ekosystem är fantastiska, de skapar och tar hand om liv, ger oss vackra platser att vara på och intressanta saker att utforska. Hank förklarar att människan tyvärr håller på att förstöra alltihop, med den ökande avverkningen av träd och samtidigt det enorma utsläpp av koldioxid till atmosfären.


Avsnitt 11

De elfte och näst sista avsnittet handlar om föproreningar, och Hank Green förklarar att naturliga föroreningar kan vara precis lika farliga se de som orsakats av människan. Skräp som burkar, glas, eller plastkassar har oftast inte så stor chans att negativt påverka ett ekosystem. Det farliga är dock det vi inte ser. Kemikalier i naturen kan vara farliga. Naturliga kemikalier i fel blandningar kan orsaka lika mycket skada som till exempel för höga utsläpp av bekämpningsmedel. En av de största sakerna vi gör som har med föroreningar att göra är att vi mixtrar med naturliga sammansättningar och ärndrar biokemiska cyklar. Den cykel vi mest stökar till är kolcykeln. Vi frigör en massa koldioxid genom att hugga ner skogar med träd som bevarar och sakta omvandlar koldioxid till syre samtidingt som vi släpper utt mängder av koldioxid när vi bränner olja. Vi förvirrar ekosystemen eftersom de inte kan hinna med att anpassa sig alltefter vi släpper ut och förstör. En annan cykel vi mixtrar med är nitrogen och fosforcykeln. Fosfor och Nitrogen från till exempel gödsel släpps ut i haven från diken efter gödsling. Alger börjar växa och förgiftar vattnet och djuren som lever där. sedan när algerna dör börjar komposerande organismer bryta ner algresterna, och för att göra det behöver de syre, de tar syret i vattnet och lämnar inget till de andra levande organismerna i vattnet. De dör, och sådana platser med helt döda vatten kallas för döda zoner. Några exempel på naturens gifter är till exempel Cyanid som finns i små små mängder i äppelkärnor och mandlar, och i andra fruktkärnor. Men man utvinner cyaniden för att det är ett effektivt insektsmedel och man kan använda det för att skilja ädelmetaller från stenen. Kvicksilver, ett annat giftigt ämne finns i stora kolsamlingar under jorden och där gör de ingen skada men när man bränner de så släpps kvicksilvret ut i luften och så småning om samlas det i marken och havet där det eventuellt nästlas in i näringskedjan.



Avsnitt 12

Det tolfte och sista avsnittet handlar om två sorters vetenskapliga sätt att försöka rädda ekosystemen, biodiversiteten och kanske allt på jorden från katastrofer, både de oräkneliga katastrofer som människor har orsakat - oljespillor, utsläpp av massvis av koldioxid, användandet av giftiga kemikalier i naturen, och naturskapade katastrofer som skogsbränder som utvecklas till förödande eldhav, enorma översvämmningar och naturens gifter.

Det första heter Konserveringsbiologi, och det andra heter Restaureringsekologi.

Konserveringsekologi innebär att man mäter biodiversiteten i ett ekosystem och sedan bestämmer hur man ska kunna skydda det från katastrofer och störningar.

Restaureringsekologi handlar om att återställa förstörda eller skadade ekosystem så att de kan leva på nytt.

Hank green ger några exempel på förstöprda ekosystem, till exempel när det var översvämmning i en gruva och massor, och ytterligare massor av giftig arsenik läckte ut i naturen och i närliggande floder. Då fraktade man bort det giftiga materialet och återställde platsen för översvämmningen till en nationalpark. Det var alltså med hjälp av Restaureringsekologi. Men som Hank säger - man kan inte återställa stekt bacon till ostekt bacon, men man kan fortfarande äta det! Han förklarar att man kan iallafall skydda naturen från katastrofer och människans förstörelse när det inte går att återställa det.

Crash Course: Ecology
Har varit jätteintressant. Det här var andra gången jag såg om hela serien, första gången hade jag jättesvårt att förstå allting men sedan förstod jag plötsligt hur allt hängde ihop, och jag tyckte faktiskt att det var väldigt kul att forska i Ekologi! Även om saker ibland var lite oklara eller förklarades dåligt, eller för snabbt, så var det här en serie som jag definitivt kommer se om igen!

Leonardo Da Vinci

Leonardo Di Ser Piero Da Vinci föddes den 14 april 1452 i Anchiano. Anchiano låg nära samhället Vinci i Toscana. Han dog den 2 maj 1519 i Amboise i Frankrike. Leonardo var uppfinnare, konstnär, arkitekt, författare, ingenjör, naturforskare, matematiker, musiker, filosof, och helt enkelt ett Italienskt universalgeni. Han är bland annat mycket känd för sin målning Mona Lisa. Leonardos efternamn Da Vinci betyder "från Vinci", och det är för att han var född utanför äktenskap. Han var en av renässansens mest betydelsefulla personer. Redan som barn började Leonardo visa sig skicklig på att bland annat spela luta, sjunga och läsa poesi. Det var dock faktiskt inte vid dessa områden som Leonardo var som bäst i, vare sig som ung eller äldre. När han var 14 blev Leonardo lärling hos en ledande florentisk skulptör, guldsmed och målare, Andrea del Verrocchio. I sin ungdom var Leonardo Da Vinci med och målade Jesu dop. Han målade en ängel som Verrocchio tyckte var så imponerande att läromästaren svor att aldrig mer försöka måla igen. 1472, som 20-åring, blev Leonardo läromästare och medlem av Sankt Lukasgillet. Lukasgille var ett vanligt namn på det brödraskap som målare och skulptörer formade. Leonardos tidigaste verk är en målning av Arno-dalen som han målade i augusti 1473. Från 1476-77 finns inga uppgifter om Leonardos arbete. 1478 lämnar han Verrocchio och flyttade från sin fars hus. 1482 tillträdde Leonardo i tjänst hos hertigen av Milano, Ludovico Sforza. Han verkade som hovmålare, skulptör, arkitekt och trots att han avskydde krig; Arméingenjör fram till familjen Sforzas fall 1499 då Franska armén ockuperade Milano. Leonardo fick i uppdrag att måla Nattvarden och Madonnan i grottan för ett kloster som hette Santa Maria delle Grazie. Han gjorde också till Sforza en modell till ett ryttarmonument men den förstördes av franska soldater innan den han gjutas i brons. Leonardy flydde så småning om till Venedig där hans kunskaper som arméingenjör togs i bruk. Prick år 1500 begav Leonardo sig till Florens, och förenade sig två år senare med Cesare Borgia på dennes fälttåg men sen återvände Leonardo till Florens igen efter Borgias nederlag. I Florens stannade Leonardo till 1508. Det var nån gång under de åren i Florens som Leonardo målade sin mest kända målning, Mona Lisa. Sedan återkallades Leonardo till Milano av stadens Franske guvernör Charles d'Ambroise och var under fem år där sysselsatt med vetenskapliga studier och planerade faktiskt en kanal. Sedan reste den åldrande Leonardo Da Vinci till vatikanen med sin elev Francesco Melzi till Vatikanen 1513 för att vinna påven Leo den tiondes gunst. Han lämnade Rom 1517 för att resa till Frankrike för att arbeta för kung Frans I. Medans han i Rom hade varit omgiven av intriger var Leonardo i Frankrike mycket uppskattad och beundrad. Han levde på det kungliga slottet Clos Lucé fram till sin död 1519.

Leonardos skrivböcker var skrivna spegelvänt och fyllda med anatomiska studier, rörande proportionslära, optik, perspektiv, anatomi, geologi, och en hel massa uppfinningar. Han hade ritningar och bilder av kanoner, en stridsvagn, en dykardräkt och flygmaskiner.